Kriget

Det var den 17 januari 1991 i Irak då bombplanen flög in.[246] Redan efter de första timmarnas anfall hade det mesta av den irakiska militärens kommunikation förstörts.

"Flammorna reste sig från staden, en del kvarter tändes på som i en enorm julgran." Så beskrev F-16-piloten Steven Tait hur Bagdad såg ut från luften efter den allra första timmens bombningar. "Hela staden bara sprakade mot oss."[249] under ledning av General Norman Schwarzkopf.

Det här var början på den systematiska förstörelsen av det irakiska samhället.[251] hamrades landet av det mest intensiva flygangrepp som skett i världshistorien.[253] - i genomsnitt skickades ett flygplan ut på ett bombningsuppdrag varje minut.[255] motsvarande sju Hiroshimabomber.[257]

TV-bilderna av precisionsattacker stämde alltså helt enkelt inte. Av den totala tonlast som fälldes saknade 93 procent guidningssystem.[259] Inte ens de kvarvarande 7 procenten fungerade som de skulle. En fjärdedel av de brittiska precisionsbomberna på 1 000 pund missade sina mål. [261]

Paul Roberts, som var en av de få journalister som inte följde kriget från Pentagons pressmöten utan från själva Irak, berättade om hur sådana siffror kan se ut från marken:

Jag upplevde bombningarna av Kambodja, men det här var inte alls samma sak... Varje natt kom det tre bombvågor. Efter en bombmatta på tjugo minuter blev det tyst och man hörde barn och vuxna skrika och så drogs de sårade fram.

"Jag och alla andra försökte behandla skadorna," fortsatte han, "men människorna befann sig i ett tillstånd av total chock. De gick omkring som zombies."

Jag körde 2500 km i min jeep och i byarna var allting förstört. Vi hittade fragment av bomber från 1968, kvarlevor från Vietnamkrigets tid. Det var samma sorts bombning som jag gjorde ett halvt århundrade tidigare under andra världskriget.

Skillnaden var intensiteten.[266]

Efter fyra veckors hamrande från B-52:or konstaterade Pentagon, den 12 februari 1991, att "praktiskt taget allt som är militärt ... antingen [är] förstört eller stridsodugligt". Trots det fortsatte de dagliga bombningarna i ytterligare två veckor. Dagen efter uttalandet sprängdes det civila skyddsrummet Al-Amiriya,[268] Ytterligare några dagar senare genomfördes en av krigets mest våldsamma attacker på Bagdads centrum.[270]

Den 24 februari rullade marktrupperna in i Kuwait [272] De var överlägsna både numerärt och tekniskt, hade fullständigt flygherravälde,[274]

Även om trupperna också ockuperade delar av Irak, 15 procent av landets yta,[276]

De irakiska trupper som sattes in i kriget var framförallt värnpliktiga kurder och shiamuslimer.[278] Totalt stupade 148 amerikanska soldater, varav en fjärdedel hade fallit offer för "friendly fire", alltså av den egna sidans eldgivning.[280]

USA slog däremot ut desto mer. De officiella amerikanska uppgifterna var att minst 100 000 irakiska soldater hade dödats, utöver de 300 000 som skadats, de 150 000 som deserterat och de 60 000 som tillfångatagits.[283] I de mer tillförlitliga studier som gjorts ligger spannet mellan 50 000 och 120 000 döda irakiska soldater.

Colin Powell, som på den tiden var general, fick en gång frågan om hur många som hade dött till följd av kriget. Hans svar var talande: “Det är faktiskt inte en fråga jag är särskilt intresserad av."

Strax innan julen 1991 släppte den väl ansedda, londonbaserade Medical Educational Trust en omfattande studie av Gulfkriget, där de kom fram till att i storleksordningen 250 000 människor hade dött direkt eller i de omedelbara efterverkningarna av kriget. Då räknade de både civila och militära döda.

Den studien bekräftade resultaten från både opublicerade amerikanska och franska undersökningar, som pekade på över 200 000 civila dödsoffer,[288] Andra studier har lägre skattningar: mellan 3 000 och 15 000 civila dödsoffer under själva kriget, ytterligare omkring 5 000 under månaderna efteråt. Till det kommer 20 000 till 35 000 civila dödsoffer i upproren i mars-april, och 15 000 till 30 000 döda i flyktinglägrena.[290]

Totalt pratar vi alltså om någonstans mellan 100 000 och 250 000 döda, om man räknar in de värnpliktiga som offrades vid fronten. Och ännu fler skadade utöver det: tusentals barn handikappades av landminor och andra krigsrelaterade händelser.