Efterord

Journalisten Jeremy Scahill intervjuade Abu Mohammed, en oljearbetare från Jumurriyah-distriktet i Basra, i slutet av 2002. Han och hans fru har åtta barn. De har bara råd att låta ett av dem gå i skolan, trots de minimala avgifterna. De bor i ett fallfärdigt skjul alldeles vid den lokala soptippen, som ingen kommer ihåg hur länge sedan det var någon fraktade bort avskrädet från. Nyligen blev de tvungna att sälja sitt kylskåp för att reparera en vägg som föll ihop, så nu är deras takfläkt den enda elektriska utrustning de har som fungerar.

Abu har arbetat i oljeindustrin under hela sitt vuxna liv. Lönen räcker helt enkelt inte längre. Matransonerna kommer en gång i månaden, men brukar ta slut på tjugo dagar eller så. Nu sitter han på cementgolvet i sitt hus med en av sina söner i knäet, och berättar att de inte pratar med sina barn om krigshotet.

"Vi vill inte skrämma dem", förklarar han. "Vad ska jag säga? Det kommer att bli krig och du kommer att dö?"