Hur ska det gå för stackars Sverige?
Visste ni att det bara går bättre för Sveriges ekonomi? Inflationen är låg, tillväxten hög, skattetrycket kan bli bättre men företagsklimatet förbättras trots allt ständigt. Den kanadensiska konsultfirman KPMG Bohlins ställer Sverige före USA, Storbrittanien, Italien, Tyskland och Frankrike, om än efter Kanada självt. Vi som är så gröna är billigast av alla när det gäller el- och transportkostnader, hur kan det gå ihop? Och vi som ständigt lider sådana nederlag mot de övermäktiga fackföreningarna har näst lägst arbetskraftskostnader av alla de här länderna. Till och med vad det gäller företagsbeskattningen är Myndighetssverige tvåa.

Ett problem med att ge sig in i den ekonomiska debatten i Sverige 1998 är att språkbruket gör det omöjligt att se nyktert på vad som händer. Visst, 'incitamentsstrukturer' och tärande sektorer är lätta att identifiera som högerord, men det riktigt läskiga är de man slutat tänka på. Utan att vilja ha tillbaka vänstern i en retorik som levde vi på 30-talet får man väl konstatera att profiter blivit vinster, överproduktionskriser blivit lågkonjunkturer och arbetare blivit vanliga människor. Trots att vi inte kan låtsas bort att det är DN och inte Norrskensflamman som sätter upp normerna för vilka ord om får användas gäller det att hålla sig medveten om vad det är vi säger.

En debatt om hur det egentligen går för Sveriges ekonomi är en vinst för högern. Det spelar ingen roll hur många som står upp för att offentlig sektor är ett måste för tillväxten, eller att ett högt löneläge driver den teknologiska utvecklingen framåt. Vi förlorade. Loppet går inte att vinna om vi springer åt fel håll.

Sverige är ett geografiskt område, en bit mark och vatten. Eller ett antal människor vars intressen ständigt krockar. Eller en statsapparat, en papperskonstruktion, ett regelsystem. Hur man än definierar det är 'framgångar för Sveriges ekonomi' ett uttryck utan motsvarighet i verkligheten.

Alla ska vi ställa upp för företagandet. Sjukhusen ska privatiseras på samma sätt försvaret håller gränserna mot fienden. Ska ärtsoppan finnas kvar måste facken bort och Astra få höga vinster. Utan Bo Södersten blir det inga midsommarstänger. Det är inte överklassen som spelas i händerna, det är helt enkelt Sverige som måste räddas.

När ekonomer idag säger Sverige kan det nästan alltid ersättas rakt av med en geografiskt avgränsad del av kapitalmarknaden. Ett kassaskrin att stoppa in guld i för att det ska växa. Göran Persson förväntas svara på är om det är ett bra kassaskrin, förräntar sig pengarna? Eller, om vi för en gångs skull ska försöka prata om den reella ekonomin, finns där människor som arbetar flitigt mot låg ersättning?

En vänstervåg skulle inte vara bra för Sverige. Den är bra för den stora majoriteten av Sveriges befolkning; de underbetalda, de som jobbar övertid, de som är arbetslösa, de som idag inte vågar mopsa sig mot chefen. Men den är också dålig för vissa. Storföretagens vinster skulle minska, ja, men storföretag är papperskonstruktioner. Det centrala är de människor vars sociala situation gör att de skulle uppleva en direkt försämring av sina livsvillkor med en vänsterpolitik. Miljardärerna för att de skulle få mindre avkastning. Direktörerna för att de skulle behöva skatta mera. Cheferna för att de anställda skulle börja mopsa sig. De som sitter steget upp i hierarkin; militärer, ICA-handlareoch rektorer, för att de märker att deras ställning börjar ifrågasättas.

Sverige är för tillfället jättebra. Mynten växer till sig särdeles snabbt här. Det betyder förstås inte att SAF och Moderaterna kommer att sluta klaga. Det finns fortfarande kronor kvar att klämma ur folk; de skulle fortfarande kunna jobba längre, hårdare, till lägre lön och med sämre arbetsvillkor. Den pressen kommer inte att sluta. I Chile finns det speciella lån att ta för arbetarna så att de har råd med bussbiljetten till fabriken. Lönen räcker inte, men skuldsättningen ger åtminstone tillfälliga pengar i fickan. Chiles ekonomi är ett föredöme för Sveriges ekonomi.

Så här kan man säga: Lågkonjunkturen i början av nittiotalet användes som slagträ för att höja vinsterna på vanliga människors bekostnad. Ska folk köpa det var det Sveriges ekonomi som stärktes. Det kan vara på helt andra sätt också; den dag SAF inte längre får diktera villkoren.

  ARTIKLAR

Ekonomi:
Brödrostarna
Hyckleriet
Skuldkrisen
Marknadsekonomi
Bra för Sverige?
Amartya Sen
Skattesänkarna
Nedskärningarna
Tillväxt
Tre mot EMU