Det ekonomiska hyckleriet

Ibland undrar man hur långt hyckleriet kan gå. Den senaste tiden har de tankarna dykt upp med en precis regelbundenhet; närmare bestämt varje torsdag. Varje torsdag dimper nämligen förutom Flamman också tidningen Affärsvärlden ner i min brevlåda, och på sistone har det stått några riktigt märkliga saker där.
  Det hela började ett par veckor innan valet med en artikel med titeln "Lika som bär", som frankt förklarade att socialdemokraterna och högern egentligen för samma politik. Man citerar Göran Persson, som sade att "valet ska handla om rättvisa och solidaritet och att våga använda politiken för att fördela om pengar". Kommentaren skulle kallas bitsk om det varit en vänsterskribent: "Men det enda konkreta förslaget hittills är att han 'inte utesluter' en höjning av barnbidragen. Det är dock bara frågan om att återställa realvärdet till samma nivå som 1991".

Högern och skatten Också högern sägs vara större i orden än i handling. De andra borgerliga partierna har för mycket hjärteutgifter för att Moderaterna ska kunna sänka skatten så rejält. Och hör och häpna, "skälet till detta är inte så mycket oro för budgetbalansen, utan att den uppåtgående konjunkturen gör det olämpligt att stimulera efterfrågan". Hoppsan. Så lät det inte i valdebatterna. Hela högerns argumentation byggde ju på att skattesänkningarna skulle få fart på ekonomin. Men bättre ska det bli. .
  Sista numret innan valet oroas Affärsvärlden allvarligt för vänsterpartiets framgångar i opinionsmätningarna. Vänsterpartiets politik bedöms nämligen skilja sig mer från Socialdemokraternas än vad Moderaternas gör. "Regeringspartiet vill driva en försiktig finanspolitik och försöka öka utbudet av arbetskraft för att minska risken för överhettning. [...] Samtidigt som vänsterpartiet är mer expansivt än något annat parti har man inga konkreta förslag på åtgärder för att minska risken för höga lönekrav i nästa förhandlingsomgång." Hur ska man ställa sig till en sådan beskrivning? Men, bättre ska det bli. .
  Den 7 oktober har Affärsvärlden hunnit smälta valresultatet. Man förklarar att det är just politikens innehåll, och inget av de andra ytligheterna som framförts, som avgjort valet. "Socialdemokraterna har drivit en politik om starkt strider mot partiets gamla traditioner. I själva verket övergick socialdemokraterna 1991 till just den nyliberala politik som den politiska vänstern så kraftigt kritiserat under ett par årtionden. Portalfiguren för den nu tillämpade ekonomiska politiken är Milton Friedman". Sedan redogör man för hur nödvändig den förändringen var. .

Vad det står Nu stannar vi upp ett tag. I Affärsvärlden står det att Socialdemokraterna aktivt upprätthåller arbetslösheten för att 'undvika en överhettning'. Det står också att vänsterpartiet är det enda parti som kan tänka sig att sänka arbetslösheten utan att först försvaga facket. Dessa två påståenden framställs också som självklarheter.
  I hela resten av media, de kanaler som når vanligt folk, finns inte det här resonemanget överhuvudtaget. Där säger Göran Persson att vi måste betala av på statsskulden för att kunna sänka arbetslösheten. Där säger Carl Bildt att vi ska sänka skatterna för att kunna sänka arbetslösheten. Ingen av dessa bemöter ens Affärsvärldens enkla konstaterande: att de faktiskt inte vill sänka arbetslösheten. Här ligger antagligen förklaringen till varför Socialdemokraterna aldrig tog upp arbetslösheten ordentligt i valrörelsen; den praktiska politiken är en helt annan vad man sagt genom åren. .
Inflation? Den nyliberala teorin kan sammanfattas med några simpla påståenden. Inflation är väldigt, väldigt skadligt för ekonomin. I huvudsak beror inflationen på löneförhöjningar. Om företagen väntar sig stora löneförhöjningar kommer de att höja sina priser i förebyggande syfte. De kommer då att dra igång en inflationsspiral, d v s inflationen kommer att inte bara att vara hög utan också accelerera. Lösningen på detta är att se till att arbetslösheten håller sig på en så hög nivå att facket hålls på mattan. .
  Det spelar nu inte så stor roll, åtminstone inte för alla, att det här är fel. Den amerikanske ekonomen Robert Eisner har lagt fram flera starka argument för att låg arbetslöshet inte alls behöver leda till högre eller accelererande inflation. Bland annat har han visat på att USAs ekonomi flera gånger, t ex under 60-talet, har haft låg arbetslöshet utan att inflationen tagit fart. Men det gör inte så stor skillnad för de som i första hand vill måna om företagens vinstnivåer. .
Teorin fyller sitt syfte För en sak kan man vara ganska så säker på: oberoende av hur arbetslösheten påverkar inflationen, så spelar den en uppenbar roll på arbetsplatserna. Hög arbetslöshet leder till högre tempo, mer övertid, lägre löner och fler som håller käften. För de som äger företag är det i första hand det som är intressant, inte inflationen.
  Ibland undrar man hur långt hyckleriet kan gå. Hur länge ska man kunna läsa i Affärsvärlden att arbetslösheten är ett politiskt val utan att det får några konsekvenser? Hur länge ska Göran Persson och Carl Bildt få prata om arbetslöshet utan att få den motfrågan? Den som lever får väl se. Hur som ser det tufft ut för vänsterpartiets förhandlare om Affärsvärlden är inne på rätt spår. Är Erik Åsbrink inne på Friedmans teorier har arbetarrörelsen en hård tid framför sig.

På svenska finns Robert Eisners bok "Underskottsparanoian" utgiven av Ordfront förlag 1997.

  ARTIKLAR

Ekonomi:
Brödrostarna
Hyckleriet
Skuldkrisen
Marknadsekonomi
Bra för Sverige?
Amartya Sen
Skattesänkarna
Nedskärningarna
Tillväxt
Tre mot EMU