Högern och brödrostarna

Varför har vi priser? Samhällsekonomiskt är svaret tydligt. Det är inte av några rättviseskäl, och inte för att vi måste. Det är för att begränsa antalet arbetstimmar vi måste utföra i produktionen.

Ett exempel: Om en brödrost kostar 10 arbetstimmar att producera, kostar två brödrostar antagligen 20 arbetstimmar. För att vi inte ska slösa med arbetskraften, vill vi se till att folk inte skaffar sig brödrostar i onödan. Därför sätter vi ett pris.

Den här texten handlar om piratkopiering, och om det skrattretande i att samma gammelhöger som pratar sig varm för äganderätten försöker få det till att deras politiska program hänger ihop med "den nya ekonomin". Inget kunde vara mer fel. Äganderätt har ungefär lika mycket att göra med informationsproduktion som USA:s regering med fredsrörelsen.

Kapitalet kan hantera varuproduktion. Saker som kan stampas fram industriellt, förpackas och sedan säljas styckevis. Problemet är att informationsproduktion är något helt annat.

Mjukvara fungerar inte som brödrostar. Har du väl lagt ner 10 arbetstimmar på ett program, kostar det sedan inget alls att dra en kopia av det - eller hundra tusen kopior, för den delen. Därför är det enda samhällsekonomiskt rimliga att datorprogram sprids fritt.

Varför ska Johan i Hökarängen använda ett sämre ritprogram än det bästa? Varför ska Ylva spela Tekken 2 när det finns Tekken 3? Det är oförsvarbart ur varje samhällsekonomiskt perspektiv. Eftersom det inte kostar samhället några resurser att ge alla de bästa programmen, ska det också vara gratis för användaren.

OK, OK - den ständiga frågan ska förstås få ett svar. Hur ska programutvecklingen betalas? Det är enkelt. Som så mycket annat - med skatt.

Vi har bibliotek som lånar ut böcker. Jag hade köpt mycket färre böcker om de inte hade funnits. Ändå har de ett stort stöd bland författarna.

En av orsakerna är det smarta ekonomiska system som byggts upp: för varje person som lånar just din bok, får du som författare en liten summa pengar. Den summan betalas genom skatten. Det vi borde genomföra är det förslag Ung Vänster driver, att vi bygger upp internetbibliotek efter samma princip. Du betalar lite mer skatt, men får gratis programvara, gratis filmer och gratis musik. Det är ytterligare en av dessa skattereformer som ger dig mer pengar i plånboken.

Författarna är de första att försvara biblioteken, och artisterna har ofta stått i första ledet i slagen om Mp3-filerna. Jag har svårt att se varför inte filmregissörer skulle kunna fås att försvara ett filmbibliotek, eller för den delen varför programmerare inte skulle vara de första att slåss för ett programbibliotek. Att vi redan har en stark rörelse för öppen källkod bådar gott.

Däremot är det inte svårt att förstå varför de stora bolagen försöker hålla emot efter bästa förmåga, trots att de har hela den tekniska utvecklingen emot sig. De är inte intresserade av att fler ska ha råd att vara musikintresserade eller av att små band ska kunna gå förbi dem. De vill kunna sälja Metallicas senaste för 199 kronor inklusive moms. De vill ha kontrollen över marknaden.

Lyssnarna vinner, artisterna vinner, de små skivbolagen vinner - de stora skivbolagen förlorar.

Så fortsätt piratkopiera. Det kommer inte lösa världsproblemen, men det kommer sätta press på staten att skaffa sig en kulturpolitik värd namnet. Och driver vi igenom bibliotekstanken här också, kommer Sverige vara det första land som tar steget till ett välfärdssamhälle där också information är en rättighet för alla.

Säg det högt: Brödrostar kostar pengar. Information kostar gratis. Så enkelt är det i grund och botten. Högern kan ta sina brödrostfabriker och lägga sig på historiens hatthylla.

  ARTIKLAR

Ekonomi:
Brödrostarna
Hyckleriet
Skuldkrisen
Marknadsekonomi
Bra för Sverige?
Amartya Sen
Skattesänkarna
Nedskärningarna
Tillväxt
Tre mot EMU