I skuldkrisens spår
Under 70-talet drog de flesta regeringar i Tredje världen på sig enorma skulder. Ofta var det diktatorer som lånade till sina schweiziska bankkonton, eller till att stärka sin militärjunta. Skulderna, som både är ställda till västerländska stater och privata banker, förvaltas idag av Världsbanken.
 De här skulderna kommer aldrig att kunna betalas av, det insåg man reda i början av 80-talet. Världsbankens ränteinkomster från länderna i Syd är tre gånger större än all u-landshjälp sammanräknad. Det är inte vi som hjälper dem. Det är de som betalar till oss.
 För att få tillbaka så mycket som möjligt av de utlånade pengarna beordrar Världsbanken, med hot om sämre lånevillkor, de fattiga länderna att följa s k strukturanpassningsprogram. Innehållet är ständigt detsamma: man ska satsa på export, skära ner på skolor och sjukvård, utnyttja sina naturresurser så hårt det bara går. Världsbanken driver på ett flertal projekt i Tredje världen som blivit hårt kritiserade av miljörörelsen.

Hela länders ekonomier byggs upp runt en enda exportvara, som t ex kaffe eller bananer, för att sedan stå oskyddade för svängningarna på världsmarknaden. Effekterna är förödande, och tar sin form i utbredd desperation, kriminalitet och fattigdom.
 För ett enskilt u-land är det svårt att byta kurs. Ett enda handelshinder från väst kan fälla en hel ekonomi. De multinationella företag som tjänar stora pengar på den förda politiken har också resurser att sätta bakom sina krav. Rent ekonomiskt är Shell större än de flesta nationer, med en omsättning långt högre än t ex Nigerias BNP. Så när författaren Ken Saro-Wiva tog bladet från munnen och kritiserade Shell för de naturkatastrofer de orsakar när de utvinner olja i Nigeria blev han hängd av den nigerianska staten. När den folkvalde presidenten Arbentz i Guatemala försökte genomföra en jordreform med den jord fruktbolaget United Fruit ägde fick de USA att genomföra en statskupp. Exemplen kan lätt mångfaldigas.

Den sammanlagda livsmedelsproduktionen i världen kan förse var och en med en fullt näringsriktig kost, och mer än så. En utredning FN gjort visar att det idag produceras så mycket brödsäd att det skulle täcka hela kaloriintaget för över 7 miljarder människor. Och ändå står enorma ytor jordbruksareal obrukade.
 Trots det dör 40 000 barn under fem år av svält eller svältrelaterade sjukdomar varje dag. Trots det går en miljard människor uthungrade.
 Otroliga mängder mat bränns eller lämnas att ruttna bort. Sålde man all denna mat skulle världsmarknadspriserna sjunka, och den totala vinsten skulle bli mindre. Istället håller man behovet uppe genom att strypa tillgången. Ett exempel är apelsindalarna i Grekland; stora dalar som fylls med apelsiner som vägs och sedan lämnas att ruttna bort. Odlarna får betalt per kilo. I Ryssland, inte långt därifrån, går folk med C-vitaminbrist.

Kapitalismen är inte byggt som ett rationellt sätt att fylla folks behov. Det är inte heller byggt som ett rationellt sätt att öka tillväxten. Det bygger på de stora ägarnas rätt att lägga om produktionen så att de själva tjänar så mycket som möjligt.
  Det är inte ett av naturen givet faktum att 10 miljoner barn ska svälta ihjäl årligen. Maten finns, men säljs inte. Det går att förändra världen.
  Avskriv skulderna, avskaffa importkvoterna. Stoppa vapenexporten, höj biståndet. Försvara de fackliga rättigheterna. Vi behöver göra gemensam sak med människor över hela världen för att kunna förändra det här samhället i grunden. Det är internationell solidaritet.
  ARTIKLAR

Ekonomi:
Brödrostarna
Hyckleriet
Skuldkrisen
Marknadsekonomi
Bra för Sverige?
Amartya Sen
Skattesänkarna
Nedskärningarna
Tillväxt
Tre mot EMU