1. EMU cementerar
fast...
Poängen med EMU är att avskaffa demokratin över penningpolitiken.
För att få stabilitet i ekonomin - för att storföretagen ska kunna vara säkra på att det kommer att föras högerpolitik också i framtiden - sitter byråkraterna i centralbanken på 8 år i taget. De kan alltså inte avsättas om folket vill ändra politik.
Dessutom har de strikta regler att följa: de får inte lyssna på vad folkvalda politiker har att säga. Vilken politik de ska föra står redan skrivet i papprena.
"Stabilitet är sexigt."
Tony Blair
2.
...en högerpolitik...
Centralbanken ska prioritera inflationsbekämpningen. Ibland säger man att man ska prioritera inflationsbekämpningen framför att få ner arbetslösheten, men det är lite snett att säga så.
En Centralbank har så att säga bara en spak att dra i: hur mycket pengar som ska tryckas. Antingen stimulerar man ekonomin så att arbetslösheten minskar och lönerna ökar, eller så håller man igen så att det blir tvärtom.
I nyliberal teori är inflationen jättefarlig, och ska bekämpas genom att hålla arbetslösheten så pass hög att lönerna inte ökar. Det är det ordet 'stabilitet' handlar om. Men deras teorier stämmer inte.
Det finns inga bevis på att en inflation under 10 procent skulle vara skadlig för ekonomin. Och hur som helst så beror inflationen på en massa andra saker än lönerna. Enligt FN står lönerna inte för mer än omkring 15 procent av inflationen. Om vi håller tillbaka våra lönerna kommer alltså priserna att öka iallafall.
Arbetslösheten komer alltså inte att höjas automatiskt för att vi går med i EMU. Vi för redan den högerpolitik som nu ska cementeras fast. Problemet är att det blir smått omöjligt att ändra på den.
"I praktiken har
socialdemokraterna ändå anammat en ny monetaristisk eller
normbaserad politik, som man tidigare kritiserade som nyliberal. Man
man dröjde längre än alla andra indutriländer och övergången till
den nya politiken är någonting som man knappast vill medge, ännu
mindre känna sig stolt över."
Affärsvärlden den 2 september 1998
3. ...i Bryssel.
EMU-projektet är ett stort steg mot ett federalt EU. Vill man försöka hejda EUs utveckling mot ett Europas Förenta stater så är det viktigt att hejda EMU.
Det är ju trots allt väldigt enkelt.
Hur dåligt demokratin än fungerar i Sverige är det åtminstone för
det mesta som besluten fattas av folkvalda politiker. I EU är
byråkratstyret en självklarhet, med kommissionen som det mest
uttryckliga exemplet.
(4. Håller det
ihop?)
Det finns ett parantesargument också. Det som gör att också många borgerliga ekonomer är tveksamma till hela idén är att EMU-länderna är så olika att det finns en stor risk att hela projektet brakar samman. Och då blir inte särskilt roligt ens för kapitalisterna.
I borgerlig media är det nästan
alltid det här som får utgöra EMU-kritiken. Men det är inte det
huvudsakliga argumentet. Det finns ju ingen anledning för oss att
cementera fast högerpolitik i Sveriges riksbank heller.
Men att EMU cementerar fast en
högerpolitik verkar vara viktigare för SAF och Wallenberg än de
risker de själva löper. Här måste man komma ihåg att EU är deras
projekt, och EMU är en del av ett större sammanhang där makt ska
flyttas från nationalstaterna - som ju ändå är hyfsat demokratiska -
till ett antal byråkrater i EU-kommissionen.