Mäns roll i det feministiska arbetet är en gammal fråga som det skrivits mycket om. I den här artikeln tänkte jag dra upp en skiss för hur jag ser på det, snarare än att slå fast några exakta åsikter. Ni får väl tänka själva vetja.
Ett vanligt sätt att dela upp genussystemet på är att säga att det innehåller två saker: åtskillnaden mellan könen och kvinnors underordning. På samma sätt skulle man kunna se att kampen har två delar: sånt som är bra för kvinnor och sånt som avskaffar könsroller.
Feminism och kvinnokamp är, skulle jag säga, inte samma sak. Att uppvärdera 'kvinnliga' egenskaper skulle säkert kunna vara bra för kvinnor, åtminstone kortsiktigt. Och med kvinnokamp menar jag just kamp för sådant som är bra för kvinnor.
Att få fler män på dagis är väl ett exempel på något som inte sådär omedelbart iallafall gynnar kvinnor. Det är snarare en feministisk kamp, något som upplöser könsidentiterna, än en direkt kvinnokamp.
Hollywoodfilmer
Ett ännu tydligare exempel: kvinnor dör sällan i Hollywoodfilmer. Våld mot kvinnor är tydligt tabubelagt där. Att strunta i det skulle kunna sägas vara ett feministiskt framsteg, men det vore antagligen ett steg tillbaka i kvinnokampen.
Feminism, i meningen upplösande av könsrollerna och hela genussystemet, är bra som övergripande strategi för kvinnokampen - den enda som kan lyckas med jämställdhet fullt ut, tror jag. Men det är inte någon självklar strategi.
Hur feminism och kvinnokamp bäst ska definieras, och hur förhållandet däremellan ser ut, kan man säkert skriva hela böcker om, men för oss killar tror jag att den skillnaden är ganska avgörande.
Kille och feminist
Som kille faller det sig ganska självklart att lägga mer tyngd på de mer feministiska delarna än på de som mer handlar om kvinnokamp. För mig är det ju ett mer konkret problem att jag inte förväntas ta ut särskilt mycket av föräldraledigheten om jag skaffar barn, än att kvinnor får lägre lön.
Jag vill helt enkelt slippa förhålla mig till en massa föreställningar om hur jag ska vara för att jag är kille. Värst är det med killar som säger att de ska få vara 'hur grabbiga de vill'. För visst, de får vara hur de vill, det struntar jag i, men att de kallar just sitt sätt att vara människa på för 'manligt' - det gör ju att jag också måste vara som dem.
Stödjer kvinnokampen
För att komma till ett samhälle där de här problemen inte finns måste kvinnors ställning i samhället stärkas. På så sätt hänger kvinnokamp och upplösande av könsrollerna tätt ihop. Självklart stödjer jag därför kvinnokampen, men väljer att själv engagera mig snarare i de mer feministiska frågorna.
Att upplösa genussystemet betyder ju inte att förbjuda folk från att uppträda 'manligt' utan just att alla ska få ha de egenskaper de vill, och ingen ska förväntas bete sig på ett visst sätt bara på grund av sitt kön.
Människa först! skulle kunna vara ett bra slagord. För det är ju så det borde vara. Som människa vill jag vara fri att utveckla vilka delar av mig som helst, oberoende av om jag är tjej eller kille.
Vilja - inte samvete
Vi killar behöver undvika att skaffa oss "kvinnokampssamveten". Den kollektiva skuldbeläggning som framförallt de som tänker i särarter kan kan få för sig att hålla på med ska på skräphögen. Som kille har jag inget automatiskt 'ansvar' (vad nu det märkliga ordet skulle betyda) för vad andra killar gör, eller hur genussystemet ser ut.
Män med "kvinnokampssamveten" fastnar i en trist och försvagande skuldbeläggning som varken gagnar dem själva eller kvinnorna. Framförallt gagnar det knappast den feministiska kampen.
Det är en feministisk vilja som är min drivkraft. Visst betyder en feministisk utveckling att jag får lite mindre utrymme, men det finns fler fördelar än nackdelar trots att jag är kille. Feminism är bra för mig - det är därför jag arbetar för den.
| |
ARTIKLAR
Övriga:
Intressen
Solidaritet
Ansvar & skuld
Peter Singer
Radikalism - nej tack!
Feminism för killar
Guatemala 1954
Ordlista
|
|