Ett av de mest kända historiska exemplen på USAs interventioner mot andra stater är statskuppen i Guatemala 1954. Landet var en bananrepublik i ordets rätta bemärkelse: det amerikanska bananbolaget United Fruit hade ett omåttligt stark maktposition som man använde för att spela ut den demokratiskt valda regeringen.
Arbenz regering
Guatemala hade en kort demokratisk period 1944-54. Efter en del försiktiga steg framåt för det guatemalanska folket valdes Jacobo Arbenz till president 1951. Det var han som skulle få bägaren att rinna över för det amerikanska storkapitalet.
I det här fallet hette storkapitalet framförallt United Fruit. De odlade bananer och exporterade till USA. Förutom att de hade monopol på bananexporten, ägde de också landets telefon- och telegrafsystem och nästan all järnväg som fanns. De skötte landets enda viktiga hamn vid Atlantkusten. Smeknamnet "El pulpo", bläckfisken, var inte taget ur luften.
Arbenzregeringen satsade på att konkurrera ut de utländska företagen snarare än att nationalisera dem, bl a genom att låta bygga ett vattenkraftverk, en atlanthamn och en motorväg. Regeringen stärkte också arbetarnas fackliga rättigheter och genomförde en del sociala reformer. Det betydde inte att man var principiellt emot de stora utländska bolagen, de var välkomna så länge de höll sig till lagen och lämnade politiken ifred. Men United Fruit hade hela tiden försökt motarbeta Arbenz och få honom avsatt.
Obrukad jord
Av den odlingsbara marken i Guatemala ägdes 70 procent av så få som 2,2 procent av befolkningen. United Fruit ägde 250 000 hektar åkerjord, men använde inte mer än 15 procent av ytan.
Just den oanvända jorden var - och är fortfarande - det största hindret för att utveckla landet ekonomiskt. Det innebär att småbönderna sliter med att odla upp eländiga små jordplättar uppe bland bergen, eller bosätter sig nere vid floderna och försöker trotsa översvämningarna.
Därför var det mest centrala i Arbenz-regeringens program en jordreform. Man expropierade stora obrukade landarealer och delade ut dem bland omkring 100 000 jordlösa bönder. United Fruit förlorade det mesta av den mark som stod obrukad, och krävde nästan 16 miljoner dollar i kompensation. Regeringen erbjöd dem 525 000 dollar - vilket var så mycket som de hade uppgivit att marken var värd i sina skattedeklarationer.
Förberedelserna
Det fanns många band mellan United Fruit och den amerikanska regeringen. John Foster Dulles, USAs utrikesminister under Eisenhower, hade i många år varit advokat åt bolaget och fört hårda förhandlingar med just Guatemala för United Fruits räkning. Hans bror, Allen Dulles, hade arbetat för samma advokatbyrå och var nu chef för CIA.
Som om det inte räckte sökte den biträndande utrikesministern och f d CIA-chefen Walter Bedell Smith en direktörsposition inom United Fruit samtidigt som han hjälpte till att planera kuppen. Han utsågs senare till styrelseledamot. President Eisenhowers personliga sekreterare var fru till bolagets PR-chef.
De första färdiga planerna på en CIA-stödd kupp dök upp redan 1952, men det var i mars 1953 som de genomfördes. CIA hade letat upp ett antal missnöjda officerare med högersympatier, som fick 64 000 dollar kontant av United Fruit för att starta ett uppror. Detta slogs dock snabbt ner av regeringens styrkor.
Man förberedde nästa kuppförsök noga i ungefär ett år. Nicaragua styrdes av diktatorn Anastasio Somoza, och där började man träna guatemalaner i exil och legoknektar för en invasion. Trettio flygplan avsattes, som skulle flygas av amerikanska piloter.
Rykten och mutor
CIA undersökte noga den guatemalanska militären, och erbjöd en del av dem, och dessutom Arbenz själv, mutor. Man spred rykten bland militärerna att regeringen ville ersätta dem med en folkmilis. På USAs ambassadör Puerifoys begäran krävde en grupp höga militärer att alla "kommunister" i administrationen skulle avskedas.
Dessutom skrev man över 200 artiklar som publicerades i olika latinamerikanska tidningar som antydde att Guatemala höll på att infiltreras av kommunister; man pekade ut enskilda regeringstjänstemän och betecknade olika regeringsförslag som "kommunistinspirerade".
US Information Agency spred en pamflett som hette "Kronologi över kommunismen i Guatemala" i över 100 000 exemplar i landet, och dessutom mängder av antikommunistiska skämttidningar och affischer. Man producerade tre filmer om Guatemala och flera journalfilmer om USA som visades gratis på biograferna.
"Sovjetstyrningen"
Idéerna om att regeringen skulle vara styrd från Sovjetunionen är smått absurda; de hade inte ens en ambassad i landet, och upprätthöll överhuvudtaget inte några diplomatiska förbindelser - än mindre gav de något militärt bistånd. Kommunisterna var det minsta partiet i den koalition som stödde Arbenz, de hade bara fyra platser i kongressen och ingen regeringspost. Guatemala röstade också mycket likt USA i FN när det togs upp frågor som rörde den sovjetiska utrikespolitiken.
Guatemala lyckades visserligen köpa en last med vapen från Tjeckoslovakien (skeppad på ett svensk fartyg, Alfhem från Uddevalla) strax innan kuppen - en last som Time avfärdade som Èvärdelöst militärt skräp". Men att de köpte därifrån berodde i första hand på att USA vägrat sälja vapen till dem sedan 1948, och tvingat många andra länder att göra likadant.
I januari 1954 fick Arbenzregeringen tag på fotostatkopior av ett antal dokument från förberedelsearbetet, som snart publicerades i guatemalansk press. Men USAs utrikesdepartement betecknade anklagelserna som "löjliga och osanna".
CIA fick snart kontakter inom katolska kyrkan, och den 9 april 1954 lästes ett herdabrev upp i Guatemalas katolska kyrkor som uppmärksammade närvaron i landet av en djävul som kallades kommunism.
Statskuppen
Själva kuppen gick snabbt och effektivt. Man lät de styrkor man hade marschera mot Guatemala City, samtidigt som man bombade staden och såg till att en piratradiostation spred en bild av att striden redan var förlorad.
Just det sista var helt avgörande: legoknektarna framställdes som om de fanns över hela landet och var både välorganiserade och framgångsrika, och det på både civila och militära frekvenser. Man hade t o m satt upp högtalare på taket på den amerikanska ambassaden, som under en nattlig räd lät som om det fälldes bomber. När Arbenz via radio försökte lugna folk störde CIA utsändningen.
Den lilla invasionsarmén hade aldrig kunnat besegra Guatemalas samlade militärstyrkor, men flygangreppen och bilden av fienden som oövervinnerlig fick militärerna att ställa ett ultimatum till Arbenz: antingen avgick han eller så skulle de gå över till angriparnas sida. Regeringen försökte i det läget beväpna sina civila anhängare, men det stoppades av arméofficerare.
Från United Fruits PR-kontor spreds bilder av lemlästade kroppar och massgravar till journalisterna som fick stort genomslag. Men som en anställd på kontoret senare avslöjade: "De kunde lika gärna ha varit den andra sidans offer - eller offer för en jordbävning. Poängen är att bilderna allmänt accepterades för vad de påstods vara - kommunismens offer."
Arbenzregeringen fick inget internationellt stöd. I FN såg USA till att England och Frankrike blundade genom att hota med att dra tillbaka sitt stöd för dem i deras intressesfärer.
Däremot protesterade folk i åtminstone elva andra latinamerikanska länder mot invasionen, och då inte bara vänsteraktivister utan från de flesta olika sorters politiska grupperingar.
Militärdiktatur
Efter kuppen stoppades jordreformen helt. United Fruit fick tillbaka all sin mark, och bananarbetarnas fackförening förbjöds. Sju fackligt aktiva inom bolaget hittades mördade.
En militärdiktatur under Castillo Armas installerades, som förbjöd samtliga politiska partier, fackföreningar och bondeorganisationer. Oppositionella tidningar stängdes, "subversiva" böcker brändes och på fyra månader hade man registrerat 72 000 "kommunister" som sedan bl a kunde arresteras godtyckligt i upp till sex månader. Analfabeter togs bort ur röstlängden, vilket innebar att tre fjärdedelar av Guatemalas valmanskår förlorade rösträtten.
Den amerikanske utrikesministern John Foster Dulles ville dessutom att man skulle arrestera de guatemalaner som flytt till någon av ambassaderna för att hindra dem från att fly. De skulle förnekas rätten till fristad eftersom de varit del av en internationell konspiration, och bara få lämna landet om de gick med på att resa till Sovjetunionen. Inget av detta fick han dock igenom.
Vad som tog vid var en period med diktatorer som avlöste varandra. Under 60-talet började det bildas små gerillagrupper, och en lång och blodig väpnad konflikt tog vid. Gerillan hade aldrig någon chans att ta makten i landet, men 1996 hade man förhandlat fram ett långtgående fredsavtal.
Ett slående exempel
Fortfarande nämns inte ordet jordreform i den politiska debatten, men vänstern har lyckats få upp "jordfrågan" på dagordningen. Det kommer att ta tid innan någon på allvar kan hota jordägarna och storföretagens intressen igen.
Guatemala är ett slående exempel på hur USAs utrikespolitik kan dikteras av storföretagens ekonomiska intressen. Men det var just i Guatemala, just i den här perioden, som Ernesto Guevara började kallas "Che". Under kuppen sökte han skydd på den argentinska ambassaden, och fortsatte sedan till Mexico där han träffade Fidel Castro.
Ska man förstå den kubanska revolutionens betydelse för Latinamerika, måste man se den i ljuset av händelser så som de i Guatemala 1954. Ett av de vanligaste slagord de använder är "Sí, se puede!" - alltså "Ja, det går". Folket förlorade i Guatemala, men inte för alltid. Fyrtio år senare börjar en demokratisering av landet, med stöd och övervakning av FN. Skulle den internationella reaktionen bli starkare idag, om USA tyckte sig behöva avsätta en folkvald regering igen?
Vi kan inte tillåta upprättandet av en sovjetisk republik mellan Texas och Panama-kanalen
John Peurifoy, USAs ambassadör i Guatemala, 1954
USAs politik är att inte lägga sig i andra nationers
inre angelägenheter.
Denna politik har bekräftats åtskilliga gånger under
den nuvarande administrationen.
USAs utrikesdepartement om Guatemala 1954
Jag tillbragte trettiotre år och fyra månader i aktiv tjänst som medlem av vårt lands snabbaste militära styrka - marinkåren. Jag tjänstgjorde i alla grader från underlöjtnant till generalmajor. Och under den tiden tillbragte jag större delen av min tid som en första klassens muskelknutte för storfinansen...
Sålunda hjälpte jag till att säkerställa Mexiko och i synnerhet Tampico för de amerikanska oljeintressena 1914. Jag hjälpte till att göra Haiti och Kuba till anständiga platser där National City Banks grabbar kunde samla in vinsterna...
Jag medverkade till att rensa Nicaragua åt det internationella bankhuset Brown Brothers under åren 1909-1912. Jag bragte ljus till Dominikanska Republiken för amerikanska sockerintressen 1916. Jag medverkade till att göra Honduras till ett eldorado för amerikanska fruktbolag 1903. 1927 var jag i Kina och såg till att Standard Oil inte ofredades.
Under dessa år hade jag - som de breda pojkarna skulle uttrycka det - en fin födkrok. Jag fick ära, medaljer och befordran. När jag ser tillbaka på den tiden så tycker jag att jag verkligen skulle ha varit kompetent att ge Al Capone några goda råd. Det bästa han kunde åstadkomma var att hålla på i tre stadsdelar - vi i marinkåren opererade på tre kontintenter!
Smedley D Butler
| |
ARTIKLAR
Övriga:
Intressen
Solidaritet
Ansvar & skuld
Peter Singer
Radikalism - nej tack!
Feminism för killar
Guatemala 1954
Ordlista
|
|