Är det kapitalet eller marknaden som kräver?

Marknaden kräver ditten och datten, säger ledarsidorna på maktens tidningar. Kör över marknaden, trotsar vänstern över kaffet. Det är där Sten Ljunggren, nationalekonom och en av marknadssocialismens förespråkare, vill bryta in och säga stopp.

"Det går inte att jobba som akademisk lärare i företagsekonomi i tio år utan att fascineras av marknader, företag och företagande - men kan man då fortsätta att vara socialist eller marxist?" Orden är Sten Ljunggrens, ur hans nya bok, "Marknad och kapital - ett omaka par". Huvudtesen är att kapitalet snarare har ockuperat marknaden än sprungit ur den. Istället för idén om marknadens diktatur sätter han upp parollen "Befria marknaden!"
  Sten Ljunggren skriver rakt och otvunget. I den första hälften av boken presenteras skiljelinjerna mellan neoklassikernas stela, matematiska bild av marknader och försöken till alternativa beskrivningar på ett exemplariskt sätt. De viktigaste poängerna repeteras precis så att det går att känna sig smart den där sista gången, och inte så att det stör.
  Traditionell borgerlig nationalekonomi ser marknader som ett sätt att lösa enkla kvantitetsproblem: Hur mycket ska produceras? Vem producerar billigast? Förändras något sätts marknadsmekanismerna i spel, och rättar till allt så att ekonomin återgår till jämvikt.
  Som alternativ ställer Sten Ljunggren upp vad han kallar processteorier. Enligt dem finns marknader just i det att jämvikt aldrig uppstår. Problemet är inte att styra de kända resurserna; problemet är att mobilisera resurser och använda decentraliserad kunskap.

Bra sätt att slösa Kritiken är välgrundad. Den vanliga nationalekonomin slår sig för bröstet med att ha visat att i en värld där alla är fullt rationella, och dessutom har full kunskap om allt, kan marknadsekonomin ge ett någorlunda vettigt svar på hur mycket som ska produceras av vad. Givet vissa förutsättningar. Inte mycket att applådera, således.
  Nej, marknader är istället ett bra men slösaktigt sätt att hitta nya vägar, argumenterar Ljunggren. Att kunskapen är decentraliserad, så att en central instans aldrig är fullt informerad, innebär att man måste slösa för att kunna använda den. Inte ens världens största företag, General Motors, har mer än 650 000 anställda. Det ska jämföras med Sovjetunionens 250 miljoner invånare.
  Som debattinlägg i en diskussion om möjligheterna i ett socialistiskt samhälle fungerar boken utmärkt, men den som letar efter översikt över argumenten har hamnat fel. Sten Ljunggren visar att marknader är ett seriöst alternativ om man bara kommer ifrån de vanliga modellerna, men nöjer sig i övrigt med att lite vid sidan av polemisera mot en typifierad planekonomi a la sovjetiskt trettiotal. Det är inte svårt att ta det med en nypa salt när han påstår att det ska till marknader för teknologiska framsteg. Trots allt lyckades ju till och med den sovjetiska byråkratin skicka upp folk i rymden.
  Hur som: de alternativa synsätten på marknader är otvivelaktigt intressanta. Efter 140 sidor är det uppenbart att högerns ideologer fått anstränga sig för att platta till ett så intressant fenomen. Men Sten Ljunggren tar aldrig upp någon definition av marknader, och ibland verkar marknader närmast betyda icke-planering i största allmänhet. Det är synd på en annars skarp analys. För att marknader ska uppstå krävs en hel del förutsättningar: lagstiftningen måste förbjuda många former av samverkan, produktionen ska betalas av konsumenterna och någon måste kunna riskera stora tillgångar.

Marknadens diktatur? Det är också svårt att svälja det nya slagordet - befria marknaden. Befria marknaden? Vad skulle det innebära för en tvåbarnsmor i Bredäng? Möjligen kan det imponera på någon ekonom eller småföretagare någonstans, men för den som är upprörd över högervridningen är det knappast till någon tröst.
  Tanken på 'marknadens diktatur' kan ha hur mycket teoretiska svagheter som helst, med den mediasituation vi har idag är det ett fullt rimlig reaktion mot direktörernas goja. Om hela ekonomkåren säger med en röst att kapitalet heter marknaden så är det också så.
  Hur som: det går inte att komma ifrån att jag gillar den här boken. Den är strukturerad, klartänkt, pedagogisk och intelligent. Sten Ljunggren ger den intresserade en bra förståelse för ett par av marknadernas mer underskymda sidor. På köpet blir det en välbehövlig studie i hur borgerlig ideologi förskingrar verkligheten för att få slippa ifrån maktfrågan. Och så länge ideologerna huserar fritt däruppe finns det väl efterfrågan på vänsterperspektiv?

Sten Ljunggren: Marknad och kapital - ett omaka par
ETC Produktion AB

En andra recension
  ARTIKLAR

Böcker:
Några korta
10 marxister
Dilbert
Mediekritik
Marknad och kapital
Globaliserings-myten
Koloss på larvfötter
Göran Persson