Globaliseringen - argument för vänstern eller högern?
Två amerikanska ekonomer från Business Week, William Wolman och Anne Colamosca, skriver i boken "The Judas Economy - The Triumph of Capital and the Betrayal of Work" om hur storföretagen kör över arbetskraften i globaliseringens tidevarv. Sovjetunionens fall blev, enligt författarna, också ett fall för all form av statlig styrning av ekonomi. Penningpolitiken tvingas nu ägna sig helt åt att bekämpa inflationen, för de rikastes finansiella tillgångar måste skyddas om de inte ska försvinna ur landet. Resultatet är att folk jobbar mer och till lägre lön.
  I slutet av boken presenteras några lösningsförslag. Gör det lättare att flytta och att byta jobb, så att arbetarna kan flytta dit jobben finns. Subventionera de privata arbetsförmedlingarna. Se till att det finns ett skyddsnät för de som ändå faller ur.
  Det är allt. Wolman/Colamosca är trots allt borgare, om än relativt klarsynta sådana. Idén om globalisering kan utgöra grunden för ett frontalangrepp på hela världskapitalismen, som lutar med två valmöjligheter. Antingen att vi aldrig kan få det bättre förrän vi överallt har vänt på hela kakan och har socialism. Eller att vi borde subventionera de privata arbetsförmedlingarna. Man skulle nog kunna kalla det hopplöshet.
  För vad ska vi göra åt det här och nu? Vi kan än en gång dra idén om Tobin-skatt på transaktionerna och säga att facket borde samarbeta över nationsgränserna. Och nog vore det bra. Men vad ska vi göra av dagspolitiken? Sex timmars arbetsdag? Avtalsförhandlingarna? Satsningarna på den offentliga sektorn?

Johan Ehrenberg har kommit ut med en ny bok, "Globaliseringsmyten", som är en riktigt klok stridsskrift mot idén om globalisering. Varje sjuksköterska som går på A-kassa istället för lön motiveras med globalisering. Varje utebliven reallöneökning likaså. Det är dags att syna argumenten lite närmare.
  Bland det viktigaste Ehrenberg tillför är en mer strukturell maktanalys. Ericsson, Volvo, Astra; de sitter ihop med de statliga strukturerna. Det är företagsstöd, det är subventioner, det är beställningar. Det är också ett inflytande. Klart Wallenberg skulle kunna stänga allt och flytta till Frankrike, men vad skulle han göra där? SE-banken är ändå inte SE-banken om den ligger i Paris. De svenska företagen har sitt inflytande i den svenska statens strukturer. Den svenska överklassen har sitt inflytande i den svenska statens strukturer. Det är makt som inte kan flyttas hux flux.
  Men det är också mycket annat Ehrenberg hinner med på 300 sidor. Högerspöken om statsskulden, skattenivåerna, löneläget. Trams om att vi ägnar oss åt att 'betala av' statsskulden, och därför inte skulle ha råd att anställa. NAIRU-idén om hur arbetslösheten håller inflationen nere.
  Arbetslöshet är inte någon 'samhällets' fiende. Dess funktion är att pressa lönerna. Den slutsatsen kommer man inte ifrån när sidorna är slut.
  Det är en välmatad bok Johan Ehrenberg har skrivit. För er som inte finner mediafenomenet Ehrenberg outhärdlig, men inte heller följt ETC den senaste tiden, kan den tveklöst rekommenderas. Ni får en binge resonemang och en bunt siffror som räcker en bra bit om man vill kunna debattera ekonomi över fikabordet eller inför valet. Om man bortser från några mindre felsteg - när Keynes dyker upp t ex pratas det plötsligt och helt omotiverat om 'bra ekonomi' - ger boken en bra och tydlig bild av vad som händer i svensk ekonomisk politik. Och en känga åt globaliseringen behövs i Sverige 1998.

Wolman/Colamosca sväljer idén om globalisering med hull och hår. Det har förstås att göra med att de är borgare. Med ett utförligt siffermaterial i ryggen konstaterar de att de amerikanernas löneläge har försvagats rejält under 90-talet, och det finns väl bara en förklaring? Den etablerade historieskrivningen, med IT-revolution, folkägda aktier och globalisering, är så pass hypad i dessa dagar att det ska mycket till för att inte bli nutidsberusad hetsvisionär.
  Ändå; Wolman/Colamoscas bok är inte ointressant. Deras statistik visar att realinkomsterna minskat för 80-90% av amerikanerna under 1989-95. Det säger något om klassituationen i USA idag, och det inte precis gruvarbetarna som får definiera vilka som förlorar på högerpolitiken. I boken jämförs pressen på "white-collar-workers" idag med krossandet av medeltidens skrån.
  Vidare menar författarna att det i delar av tredje världen formeras högutbildade klasser i syfte att flytta jobb från väst till låglöneländerna. Om det riktigt stämmer eller inte kan diskuteras. Men det utbildas fler och fler även i Sverige, trots att det långt ifrån är säkert att det egentligen finns jobb efter examen. För att förstå hur det kan komma sig att höger och vänster plötsligt, på denna enda punkt, verkar vara överens måste man se att för företag som t ex Ericsson är regeringens politik skapandet av en reservarmé av högutbildade. Ingenjörer har höga löner. Det behövs arbetslösa ingenjörer som kan pressa ner dem.
  Boken kallar den ekonomiska utvecklingen ett 'förräderi mot arbetet'. Så är det förstås inte. Arbetet är en orättvis uppgörelse redan från början, där de som arbetar ger en del av sitt resultat till kapitalägaren i vinst. Det behövs ingen globalisering för att överklassen ska kunna stärka sina positioner i den gamla stridsfrågan om hur mycket de ska få. En rejäl ideologisk offensiv duger alldeles utmärkt.

Ehrenberg: "Globaliseringsmyten", Norstedts förlag 1998.
Wolman/Colamosca: "The Judas Economy - The Triumph of Capital and the Betrayal of Work", Addison-Wesley Publishing Company Inc. 1997.

  ARTIKLAR

Böcker:
Några korta
10 marxister
Dilbert
Mediekritik
Marknad och kapital
Globaliserings-myten
Koloss på larvfötter
Göran Persson