Destabiliseringen av Chile tog sig många former. Åkeriägarförbundet genomförde till exempel en lockout i oktober 1972 som stoppade inflödet av både livsmedel och andra viktiga importvaror. Dessutom stoppades distributionen av de tidningar som stödde regeringen.
Amerikanska företag vägrade sälja reservdelar till Chile, trots att de erbjöds kontant betalning i förskott. Det ledde till produktionsstopp i Chiles koppar-, stål-, el- och oljeindustri. Många bussar och taxibilar stod också stilla för att de inte kunde lagas, eller för att de flesta privata bussbolag helt enkelt slutade att köra.
Flera strejker fick också ekonomiskt stöd från CIA, vilket gjorde dem utdragna och kostsamma. Time intervjuade till exempel förare i en lång lastbilschaufförsstrejk 1973 att de stöddes ekonomiskt av CIA. Så kunde de också äta överdådigt i ett land med matransonering.
"[en] prototyp eller ett laboratorieexperiment för att pröva olika tekniker att med kraftiga ekonomiska satsningar försöka misskreditera och störta en regering."
William Colby, CIA-chef, om destabiliseringen av Chile
