Trujillo och hans familj hade ägt 71% av landets odlingsbara jord och 90% av dess industrier. De flesta företagen var dessutom välskötta och vinstgivande. I och med att den nya regeringen tog över alla de tillgångarna hade de alla möjligheter att utveckla landets ekonomi.
Ägarkoncentrationen betydde också att det varken fanns någon inhemsk oligarki eller särskilt många amerikanska bolag som försökte stoppa regeringens reformer.
De startade kooperativa företag, höjde lönerna och införde en förmögenhetsskatt och en progressiv inkomstskatt på upp till 40%. Regeringen lade också upp planerna för en jordbruksreform, byggandet av billiga bostäder, en utvidgning av den offentliga sektorn och några försiktiga nationaliseringar