Socialism

Vad är socialism?
En rörelse för ett samhälle där makten ligger hos folket, och då inte bara makten över statsapparaten utan också makten över företagen och arbetsplatserna.
Det i motsats till ett kapitalistiskt samhälle, där ekonomin styrs av den lilla överklass som äger de stora företagen.

innehåll
» Socialism
» Antikommunism
» Individ & kollektiv
» Marxism

Vadå, ska man ha omröstningar om allting i företaget eller?
Nej, det behövs inte. Företagen kan t ex fungera ungefär som föreningslivet gör idag, med en styrelse som väljs på ett årsmöte och samtidigt ett aktivt förändringsarbete från medlemmarnas sida även under årets gång. Representativ demokrati, helt enkelt.

Vad skulle hända då då?
De anställda skulle säkert välja en styrelse som delade upp vinsten bland dem som faktiskt gjorde arbetet istället för att ge den till aktieägarna. Därför skulle aktierna bli värdelösa.
   Förhoppningsvis skulle själva arbetet också demokratiseras. En arbetsplats där du själv får en del av vinsten skulle ha alla möjligheter att fungera effektivare: den apparat som ofta byggs upp för att kontrollera de anställdas arbete skulle t ex antagligen inte behövas på alls samma sätt.

Men tänk om de anställda inte vill ta över företaget?
De finns ju inte så stor anledning att inte vilja det, men lagen skulle ju kunna formuleras så att de anställda får tillsätta styrelsen i företaget om de vill. Lite socialistisk valfrihet, helt enkelt.

Ska vi införa planekonomi?
Socialism betyder inte nödvändigtvis planekonomi - det viktiga är inte exakt hur ekonomin styrs, så länge det sker demokratiskt. Till exempel kan konkurrerande företag, styrda av de anställda, vara en bra lösning i en del branscher och en del situationer.
   Att "vänster" skulle hänga ihop med att vara "för staten" är ett missförstånd. Det är vänstern som är mest kritisk när statsapparaten börjar slå sina medborgare med batong.
   Förstatliganden i sig är inte vänsterpolitik - det är först om de används för att demokratisera ekonomin som det blir nåt socialistiskt av det. Hellre staten än storkapitalet, men det är att demokratisera arbetsplatserna som är det centrala.

Men vem som helst kan väl inte styra ett företag?
Tja, vem som helst kan ju rösta till riksdagen. Men det finns ju ingen anledning för folk att rösta in människor de inte tror skulle vara kapabla att förstå sig på t ex ekonomin. Även om de skulle välja in samma människor som styr idag så skulle det finnas en avgörande skillnad; styrelsen skulle avsättas om den inte följde de anställdas vilja.

Det skulle aldrig fungera. Människor är ju egoister!
Just därför, om inte annat. Stefan Persson äger H&M-aktier för 40 miljarder - inte jag. Varför skulle jag inte vara för att makten och ägandet delas lika? Chefen, och i slutändan ägaren, bestämmer på företaget där jag jobbar - inte jag. Varför skulle jag inte vara för att styrelsen tillsätts och vinsten delas av oss anställda?

Så om du var Peter Wallenberg skulle du inte vara socialist?
Nej, det får man nog konstatera att jag knappast skulle vara. Jag skulle ha växt upp i en helt annan miljö, fått helt andra perspektiv och helt andra intressen. Antagligen skulle jag ha tyckt att facket bara var ivägen. Antagligen skulle jag ganska lätt ha kunnat skjuta alla samhällsproblem ifrån mig. Vi kommer aldrig att få nåt konsensus om socialism, för det är helt enkelt inte bra för alla.

Men om en kille kommer på en bra idé, ska inte han få någon belöning för det då?
Jodå, så kan man mycket väl göra. Som det funkar idag så brukar t ex KTH-studenter som hittat på något som går att tjäna pengar på registrera ett företag, ta patent på sin idé och sedan sälja hela klabbet till något större företag. För de flesta uppfinningar behövs det ju stora mängder kapital, en rejäl organisation och kontakter på marknaden för att komma någonstans. Uppfinnare belönas redan idag snarare med extra pengar än med ett eget företag.

Tänk på de som har byggt upp företaget då!
Det är ju det vi gör. Det är ju vi som arbetar i företagen som bygger upp dem, medan vinsten går till aktieägarna.
   Vi klarar oss utan dem. De klarar sig däremot inte utan oss, eftersom det är vi som gör arbetet.

Hur ska arbetare kunna styra ett företag?
Folket styr idag, åtminstone teoretiskt, över hela statsapparaten – militären, sjukhusen, hela utbildningsväsendet, osv. Varför skulle vi inte kunna styra det företag vi själva jobbar på?
   Självklart kommer det fortfarande behövas en massa specialkunskaper för att styra ett företag, men de försvinner ju inte. Det som däremot saknas i de flesta styrelser idag är en praktisk erfarenhet om hur själva produktionen fungerar på golvet och vid skrivborden.
   Varför skulle det bli sämre styrelser av att de som är mest kunniga om hur företaget fungerar, de anställda, som tillsätter dem? Hur mycket vet egentligen aktieägare om hur bra styrelsen sköter sig?

Tänk om de anställda bara tar ut så mycket som möjligt i lön då, så att företaget går omkull?
Då förlorar de ju jobbet. Och det är de flesta inte så sugna på. Dessutom vill de flesta kunna säga att de gör ett bra dagsverke, och känna att man gör nytta för samhället.
   Det behöver inte vara särskilt komplicerat alls att ha ett system av stoppmekanismer för ett företag missköter sig. Börsen har ju bland annat en sån funktion redan idag.
   Hur som helst har vi ju redan det spegelvända problemet idag: kortsiktiga ägare som lägger ner lönsam produktion för att sälja ut företagets tillgångar. Så illa skulle det knappast gå om det var de anställda som bestämde.

Ska alla tjäna lika mycket i ett socialistiskt samhälle?
Det bestämmer de anställda i företaget. Antagligen kommer de att ge högra lön till jobb som är hårda eller ansvarstyngda, eftersom de flesta upplever det som rättvist.

Betyder inte socialism att alla ska ha lika lön?
Nej, socialism betyder att alla ska vara med och bestämma även över ekonomin. Då skulle knappast särskilt många vilja att direktörslönerna var så höga som dagens, men det finns ingen anledning till att inte hårt arbete skulle få löna sig. Eller smarta idéer heller för den delen.

Johodå, att vara socialist betyder faktiskt att vilja att alla ska tjäna lika!
Bara på högerns ledarsidor. Idén om en exakt lika lön finns inte i en enda del av vänstern – vare sig i socialdemokratin eller bland de mest radikala kommunisterna.
   Däremot är det klart att de flesta vill att de idiotiska löneskillnader vi har idag ska bort. Skulle det vara de som arbetar hårdast som får mest betalt skulle ju lönesättning se helt annorlunda ut.

Har verkligen kapitalister så mycket att säga till om i Sverige då?
Visst har de det. Sverige är ovanligt monopoliserat, främst beroende på Wallenbergfamiljens fullständiga dominans i vår ekonomi. De kontrollerar företag värda omkring 1000 miljarder kronor (dvs de äger de inte helt, men de har tillräckligt många och röststarka aktier för att kunna styra dem ändå).
   Ett annat enkelt sätt att se maktkoncentrationen är om vi ser på vem som äger svensk media. Till exempel är över 70 procent av dagspressen liberal, och omkring 90 procent borgerlig av något slag. Det hänger ju ihop med att den som är så rik att den äger tidningar också kommer vilja försvara sina intressen, och då passar borgerliga åsikter bra.

Vadå, ska man avskaffa den privata äganderätten?
Det är helt OK att äga kläder, videoapparater, hus och alla andra vanliga varor. Den typen av ägande innebär inga särskilda maktbefogenheter. Däremot ska fåtalets äganderätt över produktionen ersättas av demokratisk styrning. Ett första och avgörande steg i detta är att de anställda på varje större företag ska vara de som tillsätter styrelsen.

Säg ett enda ställe där socialismen har fungerat!
I Östeuropa fick människor inte ut nåt av systemet eftersom det var diktaturer. Men varför skulle ett införande av principen "en skalle, en röst" i storföretagen leda till diktatur?

Men planekonomin visade sig ju värdelös i östländerna. Varför skulle det gå bättre här?
Lärdomarna från de länder som kallat sig socialistiska är inte fullt så enkla. Under mellankrigstiden t ex var tillväxten i västvärlden närapå noll på grund av depressionen, medan Stalins femårsplaner satte rejäla tillväxtrekord. Problemet var alltså inte tillväxten, utan att ekonomin organiserades lika brutalt som kapitalismen.
   Befolkningen på Kuba har mat att äta, hus att bo i, utbildning och fri sjukvård. Skillnaden gentemot andra Latinamerikanska länder är drastisk; de har klarat av att göra sig av med barnarbete, analfabetism och hemlöshet. Och detta trots blockaden.
   Problemen på Kuba och de andra länder som kallat sig socialistiska har i första hand varit att de inte fungerat demokratiskt. Det är också en av orsakerna till att de höll kvar vid en så centralstyrd planekonomi, trots att det var ineffektivt - det var ett sätt för toppskiktet att kontrollera samhället.

Ska inte var och en ha rätten till det de skapar?
För nio tiondelar av befolkningen i ett kapitalistiskt samhälle är problemet just det - att vi fråntas rätten till det vi skapar.
   Du tillverkar en produkt, och får timlön. Överklassen äger produkten, och tar vinsten när den säljs. Hela tiden fråntas du ägandet av det du skapar - det är kapitalets kärna.
   Socialism är att företagen ägs och styrs demokratiskt av de anställda. Då skulle också ägandet och makten över det du skapar tillfalla dig.

Nästa »