Japan: Atombomberna

Japanerna varnades aldrig för det nya vapen som hade uppfunnits. I juli 1945 försökte den japanska regeringen upprepade gånger att få de allierade att förhandla om ett fredsavtal. Det var uppenbart att det japanska imperiet var slaget i spillror.
 Ändå vägrade USA och Storbritannien att sätta sig vid förhandlingsbordet. Det enda svar som kom var Potsdamdeklarationen, där de krävde Japans villkorslösa kapitulation. Men det sades ingenting om det villkor som var mest centralt för det japanska styret: bevarandet av kejsaren som en symbolisk ledare.

»...the two cities had been chosen not despite but because they had a high density of civilian housing.«
Kai Erikson, sociolog

Whether the intended audience was Russian or Japanese or a combination of both, then the attacks were to be a show, a display, a demonstration.
Kai Erikson, sociolog

Hiroshima
Bomben över Hiroshima fälldes klockan 8.16 på morgonen den 6 augusti 1945. Det fanns visserligen en militärbas vid staden, men Hiroshima hade 400 000 invånare. Och atombomben fälldes över stadskärnan, inte över militärbasen.
 Efter kriget gjordes en officiell rapport om bombkriget av US Strategic Bombing Survey. Den kom fram till att 78 000 människor i Hiroshima dog av atombombens direkta verkningar. En japansk studie från 70-talet, den mest omfattande som gjorts, menar att det snarare var 140 000.
Tre dagar senare fälldes en andra atombomb, över staden Nagasaki. Uppskattningarna över antalet döda, från samma källor, slutade på 24 000 respektive 70 000. Den japanska studien visar också att omkring 130 000 människor i de två städerna dog av strålningsskadorna under de närmaste 5 åren.

»För 16 timmar sedan fällde ett amerikanskt flygplan en enda bomb mot Hiroshima, en viktig japansk militärbas.«
president Harry Truman den 6 augusti 1945

»Hiroshima. Själva namnet skriker. Hi-ro-shi-ma.«
Julius Lester, svart amerikansk poet

Hade Japan kapituler
Men det kontroversiella i US Strategic Bombing Surveys rapport var inte dödstalen, utan att de kom fram till att Japan hade kapitulerat även om atombomberna aldrig hade fällts.
USA:s marinminister, Ralph A Bard, hade redan i slutet av juni 1945 vädjat att japanerna skulle underrättas om det vapen som tagits fram och försäkras att kejsaren skulle kunna få en hedersam roll även efter en kapitulation. Det hade slutat med att han lämnat regeringen.
I mitten av juli skickade 70 av de forskare som varit med och tagit fram atombomben en skrivelse till Truman, där de bad honom att inte använda den utan att varna motståndaren. Den släpptes aldrig ens fram till presidenten.

»Skulle Förenta staterna bli först med att släppa loss detta obegränsade förintelsevapen över mänskligheten, skulle det innebära att vi förlorade världsopinionens stöd, påskyndade kapprustningen och riskerade möjligheten att uppnå en
ur Franckgruppens rapport, 11 juni 1945

»Japan skulle ha ha kapitulerat även om inga atombomber fällts, även om Ryssland inte hade gått in i kriget och även om någon invasion inte hade planerats eller övervägts.«
US Strategic Bombing Survey juli 1946

Visste amerikanerna
I slutet av 70-talet hittades Harry Trumans dagbok från Potsdamkonferensen och hans brev till sin fru. De gjorde klart att han - innan han lät fälla bomberna - var medveten om att Japan ville kapitulera.
De visade också att han såg den politiska betydelsen av att släppa atombomben. Att Sovjet var nästa fiende stod klart sedan länge. Atombomberna skulle »göra intryck på ryssarna", för att använda utrikesminister Byrnes formulering.
 Redan tidigt i kriget hade amerikanerna knäckt den japanska koden. När utrikesminister Togo skickade en order om kapitulation den 13 juli var det en enkel match att dechiffrera det.

»Kapitulation utan villkor är det enda hindret för fred. Det är hans Höghets innerligaste önskan att kriget snart skall ta slut.«
Japans utrikesminister Togo i ett telegram till ambassadör Sato, som skickats till Moskva för att försöka få till stånd ett fredsavtal, den 13 juli 1945.

»...den första större operationen i det diplomatiska kalla kriget med Ryssland«
P M S Blackett, en av Churchills rådgivare, om beslutet att släppa atombomberna

Reportagen
En månad efter att bomben släppts kom det första ocensurerade reportaget från Hiroshima till Amerika. De amerikanska myndigheterna visste att det skulle komma. För att mildra kritiken hade de sparat en rapport om japanska övergrepp om krigsfångar som de släppte samma dag.
En General Farrell lät flyga över en grupp vetenskapsmän som slog fast att bomben inte hade efterlämnat några spår av radioaktiv nedsmutsning. En general Groves försäkrade kongressen att strålningsdöden hur som helst antagligen var ett mycket angenämt sätt att dö.
Det tog ett år innan de första intervjuerna med överlevande publicerades. Men det var först framåt mitten av 60-talet som den moderna synen på atombomberna började formas på allvar.

»Jag vände vänstra ansiktshalvan mot spegeln. Kunde detta vara mitt eget ansikte, undrade jag.«
ur Kenzaburo Oes Anteckningar från Hiroshima, skriven 1965, utkommen i England 1971 men i USA först 1985

»My hands went right through my face.«
Kimuko Laskey, en 16-årig japansk skolflicka, om sina skador från atombomben

Historieskrivningen
Det byggdes upp en myt om atombomberna hade fällts för att rädda liv. Försvarsminister Henry Stimson skrev en artikel efter att US Strategic Bombing Services rapport hade släppts, där han hävdade att en invasion skulle ha kostat en eller en halv miljon amerikanska liv.
Både Truman och Churchill använde de siffrorna. Ingen låtsades om att en invasion aldrig hade varit nödvändig. Siffrorna togs hur som helst ur luften.
 Amerikanska stabschefer hade räknat med 20 000-25 000 amerikanska förluster vid en invasion av Japan. Den högsta samtida skattning som kunnat hittas hävdade att det handlade om 63 000.

»Segern i Japan firades hysteriskt. Tillräckligt många hade dödats. (Och det är så ett krig slutar. Det är så ett krig slutar.)«

Julius Lester

« Till huvudsidan för Japan
« Alla utskriftssidor

Senast ändrad 2001-06-02
Copyright 2001 Mikael von Knorring
http://www.socialist.nu/usa/japan