Iran: Shahens sista årtion

I och med OPEC:s prishöjningar på olja i början av 70-talet fick regimen stora summor att röra sig med. Det gjorde det möjligt att tiodubbla Irans militärutgifter från 1971 till 1975.
Men all den vapenarsenalen kunde inte hindra regimens fall. År 1978 bröt ett folklig revolution ut som tvingade shahen att fly.

»Vår vänskap till och vårt förbund med Iran är en av de hörnstenar som hela vår utrikespolitik vilar på«
Jimmy Carter i oktober 1978

...världens högsta antal dödsstraff, inget rättssystem med civila domstolar och en sådan omfattande tortyr att det inte går att föreställa sig
Amnesty om Iran 1976

SAVAK och tortyren
redan efter andra världskrigets slut hade CIA varit med och byggt upp shahens hemliga polis, SAVAK. Chefen för SAVAK kom att få titeln vice premiärminister - ett tecken på vilken makt organisationen hade.
De fanns överallt i det iranska samhället, t o m bland iranska studenter utomlands. De var det amerikanska underrättelseväsendets viktigaste inkörsport till Iran, och styrdes på alla nivåer av CIA.
CIA utbildade deras torterare, vars metoder inbegrep elchocker, piskning, att föra upp glasskärvor eller hälla kokande vatten i ändtarmen, att fästa vikter vid testiklarna och att dra ut tänder och naglar. En särskilt grym metod, »hot egg tango", gick ut på att föra upp ett skållhett ägg i ändtarmen på offret, så

»...vi har SAVAK helt i vår hand«

William Sullivans, USA:s ambassadör i Iran

Vapenimporten
Under flera år på 70-talet gick så mycket som 30-40 procent av USA:s export av vapen, flygplan, avlyssningsanordningar, tårgas, kravallutrustningar och tortyrredskap till Iran. Från 1972 fick Iran helt utan restriktioner köpa också den modernaste amerikanska tekniken, som normalt inte sprids till tredje världen-länder.
Fortfarande när vreden mot shahen kulminerade i massdemonstrationer 1978 var USA:s stöd stadigt. Efter att regimens trupper hade massakrerat hundratals demonstranter den 8 september, följde USA upp med att snabbt skicka både CIA-specialister och militär personal.
Trots det tvingade de folkliga upproren shahen att fly landet i januari 1979. Efter en period av osäkerhet tog de fundamentalistiska religiösa grupperna makten, och shahen efterträddes av Ayatollah Khomeini.

»Vi vet att den motarbetas av vissa som inte gillar demokratiska principer, men jag menar att hans progressiva administration är mycket värdefull för hela världen.«
Jimmy Carter om shahen av Iran i oktober 1978

»Iran är under shahens stora ledarskap en stabilitetens ö i ett av världens oroligaste områden. Detta är ett stort erkännande åt er, ers majestät, åt er ledning och åt den respekt, beundran och kärlek som ert folk ger er."
president Jimmy Carter 1978

Efterspel
USA:s popularitet i Iran steg inte direkt när de sedan tog emot den flyende shahen. Deras ambassad i Teheran ockuperades av studentaktivister den 4 november 1979, och 52 medlemmar av personalen hölls som gisslan. Kravet var att shahen skulle utlämnas.
Amerikanerna släpptes inte förrän i januari 1981.
En sambandsofficer för CIA vittnade senare om att han, för Reagans kampanjlednings räkning, hade mutat Iran till att hålla kvar dem tills valet 1980 var över. Regeringen ställde honom inför rätta för sina påståenden, men han frikändes.
Det tål också att påpekas att de religiösa ledarna i Iran ända sedan kuppen 1953 hade mutats med stora summor av CIA för att stödja regimen. Först 1977 avbröts stödet till de ayatollor och mullor som sedan skulle ses som huvudexemplet på det fundamentalistiska hotet.

»De var 52, en siffra som är lätt att komma ihåg. De var inte 15 000 som de oskyldiga som årligen försvinner i Argentina. ... De talade vårt språk. I Guatemala förra året sköts summariskt 3000 personer som inte gjorde det.«
Alan Richman, journalist på Globe

« Till huvudsidan för Iran
« Alla utskriftssidor

Senast ändrad 2001-06-02
Copyright 2001 Mikael von Knorring
http://www.socialist.nu/usa/iran