Mörker Dessa paralleller drog jag efter att ha hört en föreläsning om ekonomiska frizoner 1999. Det finns en lag om sjuklön. Och så finns det en ung man som jobbar på tillfälliga vikariat. Han har fått löfte om att jobba hela veckan, men oturligt nog får han halsfluss. Han får ingen sjuklön och vågar inte begära någon, för att då kanske dom inte ringer in honom igen. Han har ju redan burit sig illa åt genom att få halsfluss fast han hade blivit lovad en hel veckas jobb! Det finns avtal om regelbunden lönerevision. Och så finns det en undersköterska som jobbat som vikarie i åratal men inte fått någon löneökning. Facket förhandlar nämligen bara för fast anställda. Det finns en lag om medbestämmande. Och så finns det städare på en firma som får sina arbetsvillkor ändrade. Och när de undrar om de inte ska förhandla om saken, så säger chefen att det finns inget att diskutera, eftersom det är företaget som beställt jobbet, som bestämt om ändringen. Det finns i de flesta länder skattelagar, miljöregler, rättighet att bilda fackföreningar. Och så finns det ekonomiska frizoner, med undantag från dessa lagar och regler. Det finns små frizoner i Centralamerika, som ger undantagsregler för ett enda företag. Det finns enorma frizoner i Asien, med 100-tusentals anställda i olika företag. 23 miljoner människor arbetar inom de ekonomiska frizonerna. Visstidarna på vårt eget jobb. De inhyrda nissarna. Kvinnorna som tillverkar hälften av världens leksaker i frizonen kring pärlflodens delta i Kina. De är våra svaga punkter och de är arbetsgivarnas och kapitalets fria zoner. Det är lättast att agera fackligt i de zoner där vi är som starkast: I områden där lagar och avtal gäller. Men koncentrerar vi oss där, så letar vi efter våra rättigheter där det är ljust, inte i den mörka zon där vi tappade dem. Och desto större intresse har arbetsgivaren och kapitalet av att utvidga sina fria zoner. Mörkret breder ut sig. Frizonerna borde vara våra främsta stridszoner. Pannlampa på! Nästa »