Låt oss för ett tag fokusera på ett fåtal människor längst upp på samhällsstegen: de vi kallar överklassen. Överklassen är, med en kort och enkel definition, de som äger de stora företagen. Stefan Persson är ett bra exempel. Hans privata förmögenhet låg på 55-60 miljarder sommaren 2002 - framförallt äger han klädkedjan Hennes & Mauritz. Sitter man på 60 miljarder i förmögenhet händer det nåt spännande. Ens sparande börjar fungera helt annorlunda än för de som sitter med ett par tio tusen på ett bankkonto. För det första ger 60 miljarder också politisk makt. Vi har demokrati, men Stefan Persson har betydligt mer makt än de flesta andra. En skalle, en röst - den principen sätts åt sidan när ekonomiska beslut som är helt avgörande för samhället fattas av en liten överklass. För det andra ger 60 miljarder väldigt stora ränteinkomster. Säg att Stefan Persson skulle sätta in alla sina pengar på banken, och för säkerhets skull se till att få en fast ränta. Han skulle kunna få en 5 procents ränta eller så - dvs. en fast inkomst på ett par 3 miljarder om året. Tre miljarder om året - utan risk, utan besvär, utan att lyfta ett finger. För alltid. Jäkligt juste, faktiskt. Frågan är bara: var kommer de här pengarna ifrån? Stefan Persson behöver ju inte jobba om han inte vill. Vem skruvar då ihop hans Porschebilar? Vem syr hans Yves Saint Laurent-slipsar? Nästa » Statistik: - Överklassens ägande